Ingen förstår.. Inte ens jag förstår..

Jag sa det, jag bestämde det.. Det jag trodde skulle bli bäst för mig, men nu sitter jag här å vill bara bryta ihop i tårar för det jag har gjort.. Du vet hur mkt du betyder för mig, och hur mycket jag bryr mig om dig, ändå gör vi såhär mot varandra? Vi kanske gjorde ett misstag som tog vänskapen längre men det har gett mig otroliga minnen och upplevelser som ingen kommer kunna ersätta. Allt jag vill ibland är att bara glömma dig att glömma att du ens finns å att jag någonsin träffat dig men inners inne så vet jag att det inte är vad jag vill. Du har en plats i mitt hjärta å kommer alltid ha hur osams vi än är, hur mkt vi än sårar varandra så så finns du alltid kvar. Men att sitta här å låta bli att prata med dej är jobbigare än någon människa kan förstå.. Jag pratar inte mycket om mina problem eller när jag e ledsen men när ja väl ville prata om det så var det dig jag pratade med, du va den enda jag kunde vända mig till. Du lyssnade även när du inte förstod du höll om mej å talade om för mig att det löser sig även när vi båda två visste att det va kört. Vart jag än var eller vem jag än var med så visste jag att jag kunde vända mig till dig, men nu är allt annorlunda. Ingenting är som det var och ingenting är som det ska. Du är inte längre kvar, inte som du en gång var.. Jag behöver dej vännen och det vet du, när stunder som den här kommer och tårarna rinner då behöver jag dig då behöver jag få prata med dig å veta att du lyssnar på mig även när det kommer saker som du inte vill höra.. Jag saknar dig, att få höra din röst när jag står ute och röker, att få onödiga sms av dejj men som man endå tar sig tid att svara på, jag saknar allt men livets gång antar jag.. Jag hoppas att vi en dag i livet kan bygga upp en stabil vänskap och jag hoppas att du läser detta och förstår vem du är..

Goodbye my lover, goodbye my friend..